...

Jag önskar jag kunde säga att de är en fas vi går igenom
En storm vi måste orka rida ut
Och jag önskar jag kunde säga att vi klarar det tillsammans
Att allting kommer ordna sig till slut
Men hur säger man till nån att här tar vägen slut
Och hur säger man till nån att hjärtat längtar ut

Här är din drottning utan krona
Likgiltig och trött
En sorglig figur, som du aldrig riktigt mött
Och när jag ser mig över axeln på åren som bara gick
Ser jag allt som gick förlorat men också allting som vi fick
Och vad säger man till nån som vill börja om igen
Då det redan är försent, då man redan är på väg


-Lisa Nilsson, långsamt farväl


Så jävla vacker låt. Min "innan-jag-går-sönder" låt.
Been there done that a million times.
Men när slutar man orka liksom?
när vet man att det är dags att ge upp?


Bittert

Så bitter bitter BITTER. Jag tänker inte avslöja/hänga ut någon. Men kan säga att söndagen var skit, varpå gårdagen var snäppet värre (eftersom jag hade lite förväntningar). Kan även avslöja att inte inte kan påstå mig trivas med livet just nu. Så jävla bitter är jag. Så bitter att jag faktiskt ifrågasätter hela min excistens som den idag ser ut. (jag menar absolut inte min plats på jorden)
Min fråga är: Vad är det jag (inte) gjort för att förtjäna detta?
Jag försöker inte ändra på någon, bara få bekräftelse på att jag faktiskt betyder något, att det jag gör betyder något. Klarar man inte av att visa det närsomhelst, ta då förFAN chansen när resten av sverige visar det för någon.

SÅ JÄVLA BITTER.
Med all rätt.

Många tankar på samma gång

Tro det eller ej, men min underbara sambo tog med sig Wilma och åkte på sista babysimmet. Jag blev inte bara förvånad utan även otroligt stolt. ♥

Läste precis en väns blogg om hur det smärtar när man lämnar på dagis och barnet blir ledsen. F hade perioder när han var liten då han blev riktigt ledsen när man lämnade honom. Jag visste inte hur jag skulle hantera det och det var så sjukt jobbigt. Jobbigt att inte kunna skaka av sig det och jobbigt att se honom ledsen. Även om han inte är min biologiska son älskar jag honom och skulle gå genom eld för hans skull. Just då kunde jag för allt i livet inte tro att jag skulle uppleva någon värre smärta.
Att se sitt barn gråta hysteriskt, vara riktigt sjuk, eller när man saknar dom. Det är riktig smärta. Smärta jag aldrig trodde fanns. Det finns inget jag inte skulle kunna göra för mina barn (alla tre). Men när de är ledsna då raseras hela min värld. Att föda barn är ingen smärta ens i närheten av hur det känns att se sitt barn lida på ett eller annat vis.

Heja mig!

Nu börjar jag känna igen mig själv igen. I tisdags blev det en promenad trots regn igår lagade jag mat till Wilma, korvstroganoff med ris & torsk med potatis. Nu på morgonen blev det 3,5 km promenad (bättre än ingen alls) och lite magträning när jag kom hem. Fattar inte att jag inte använder den oftare (magtränaren) för den tar så otroligt bra och det tar max 5 minuter att få en riktigt bra träning. Latarsle.
Höst och vinter tillför så mycket negativ energi för mig, jag älskar vår och sommar då kommer jag äntligen ut ur mitt skal igen. Nu jävlar!

Det blir inte alltid som man vill

Hotellweekend, show på Cirkus och goda middagar på mysiga restauranger - bara mamman och pappan. Det var nästa helg det, som jag tänkt det. Men som vanligt får jag inte som jag vill. A åker ensam och mamman stannar hemma med barnen. Biljetterna var min julklapp till A, så det är klart han ska åka! Inte det minsta bitter att det är han som åker, bara att vi inte åker tillsammans. Jag är enormt besviken på inblandade (inte A). Just nu är jag arg så jag kokar och igår var jag så arg att jag nästan kräktes på riktigt. Kunde inte äta utan bara skakade, så arg har jag inte varit många gånger. Och jag blir så arg och besviken när jag tänker på min/vår situation för jag tycker inte det ska vara såhär! Jag tycker att vi borde ha stöttning från FYRA olika håll och inte som det är nu, 1½ som max. Det är rent ut sagt åt helvete!
Visst, det hade säkert gått att lösa men jag måste tänka på mina barn. Som det är nu är inte Wilma trygg med andra än mig och A. Tillfälligt, javisst, men inte en hel weekend. Melina är så social så hon skulle bara bli glad av att sova någon annanstans än hemma. Men lilla W är mammas tjej och jag tänker inte tvinga henne till annat bara för att jag ska kunna åka bort. Det hade så lätt kunnat vara annorlunda men då hänger det på andra och inte mig eller A eller W. Men igår brann det för mig och nu får det vara nog. Det ligger så mycket mer bakom det här, längre bak i tiden, som jag inte tänker gå in på nu. Det är MINA barn och det är bara jag (och A) som bestämmer och vet vad som är bäst för dom.


Egentid



Jag gör sällan något för mig själv, i dubbel bemärkelse. Varken ensam utan barn eller något som jag mår bra av. Något jag aldrig ens tänkt på är att jag faktiskt kan åka iväg på kvällen och ta en fika, lika väl som på dagen (fast då måste jag ha minst ett barn med). Så i måndags mötte jag upp Madde på Wayne's i stan och surrade i nästan tre timmar utan en massa ungar som avbröt. Lovely! Btw, om ni fikar där inom en snar framtid så rekommenderar jag blåbär & vanilj cheesecaken! Gooood!


Joråsatte..

Jomen såklart Melina hade samma baciller som W har. Så nu har vi två töser här hemma som vi (läs: jag) måste få i penicillin tre gånger om dagen. Det gör ju inte saken bättre att det smakar skit och det ska mutas hit och dit för att äldsta ungen ens ska komma in i samma rum. En godis, eller som ikväll blev det en extra skål med popcorn. Nöden har ingen lag. Men nu är åtminstone barnen smittfria och jag behöver inte vara rädd att de ska smitta ner några andra barn.
Det firades med att leka med kusin/bästa kompisen Meya. Det fick jag äta upp vid nattningen ikväll;
-Mamma älskar dig, men det vet du redan.
-Jag älskar Meya.

Tack för den!

Dålig sömn






Såhär kan det bli om man försöker sig på två saker samtidigt efter en natt med dåligt med sömn
(Prata med Melina och radera en mobilkontakt samtidigt). Behöver jag avslöja att Melina tittade
på mig med stooora ögon? Det blir inte alltid som man menar, helt enkelt.


Näsodling

Wilma, Melina och jag har varit förkylda sedan början av december och inatt kände jag att nu får det vara nog. Wilma hostade tills hon nästan kräktes, om och om igen i nästan 2h. När hon väl somnade hostade hon och sedan var hon vaken igen.. Så idah ringde jag vårdcentralen och vi fick en tid före lunch. Läkaren tyckte att vi skulle ta en näsodling och en snabbsänka för att se. Sänkan var bra, odlingen får vi förhoppningsvis svar på innan helgen. Fick iallafall Bricanyl till lillfröken så hon får sova ordentligt. Tack.

Haveing my hand full

Nu ska jag och M "puttas" i soffan.
Haha

Osynkade

Sov så dåligt inatt, och natten till igår och kommer inte till ro så jag kan somna om dagarna. Men idag är M ledig och hon sover inte lunch längre, däremot vaknade hon vid halv 6 imorse tror jag. Jag var helt död! Wilma åt välling vid 6.30 och sedan trodde jag hon skulle somna om så jag kunde slumra på soffan med Melina. Icke. Pigg som en lärka var båda töserna!
8.30 gick ögonen i kors på både mig och Wilma så tänkte att ni sover vi alla tre! W somnade bums sedan somnade jag och M kollade på bompa i sängen. 9.10 somnade M och då vaknade såklart W! Hon som alltid sover minst 1½h.. Fick henne tillslut att somna om 20 min så jag han sova lite.. Sedan fick hon ligga bredvid oss i sängen och leka medan jag halvsov och M sov. 10.00 bestämde jag mig för att det fick vara bra, dessutom var det nån liten en som var hungrig på gröt.

Allt är bara ett kaos här hemma. Snön vräääker ner och det syns knappt att plogbilen var här för en timme sedan... Hur ska jag orka ikväll? Biosupé med en fin vän!

Överlycklig!

Fick precis ett samtal som gjort detta den första riktigt bra dagen det här året. Jag blev så glad att jag hoppade och därmed skrämmde stackars Wilma, som sedan började skratta istället. Det här kommer göra så mycket för mig. Ge mig så mycket mer kraft och ork att vara en bättre och roligare mamma.
Och nej, jag har inte vunnit något (även om känslan kan liknas med det).

Fantastiskt 2012

Det här ska bli ett underbart år! Jag har redan börjat planera semester och det lutar åt leksand och legoland. Jag hoppas verkligen vi ska ta oss dit, och att vi ska ha bra väder. Kanske kanske att vi får råd med en utalndsresa till hösten/vinter, då troligtvis en man kort även om det inte är vad vi vill..
Men vi ska även fortsätta med huset - utvändigt och invändigt. Eventuellt ett takbyte på garaget, ny panel på ännu en sida på huset, nytt rum till Felix och ett lekrum till flickorna.
Barnen ska fortsätta utvecklas till dessa underbara individer och jag ska aldrig säga något som får dem att ifrågasätta sig själva. Allt de kan är en bedrift och allt ska hyllas. Jag säger varje dag att jag älskar dem och det ska jag fortsätta med, tills de inte längre pratar med mig dagligen.
Mer egentid, mammapappatid, mammabarntidutansyskon. Jag ska stärka min självkänsla och jag ska börja träna, beach 2012 ska jag våga visa mig bikini.

Jag började året med de jag älskar allra mest och tänker avsluta på samma sätt.
Till min fina underbara familj - J a g   ä l s k a r  e r !


Att vinna över trotsen

Igår var jag och träffade en barn- & föräldrapsykolog. Det är inget jag skäms över eller tycker man ska behöva hymla om. Varför? Vi har helt enkelt det jättejobbigt med Melina och hennes trots samt syskonavundsjukan, och ibland går det så långt att vi inte vet hur vi ska hantera situationen. Varken jag, A eller Melina. Och eftersom det inte bara drabbar oss utan även W och F så tog jag beslutet att söka hjälp, eller vad man ska kalla det. En timme tog besöket och jag känner mig så mycket bättre! Så jag tar fyra tips till er andra 2småbarnsföräldrar som kanske har liknande problem hemma.

-Säg inte nej. Nu ska du inte bli en Ja-sägare utan bara trampa runt ditt nej med andra ord.
tex. Barnet vill ha glass, men ni ska snart äta mat. Säg inte nej, säg Vad gott det vore med glass, men jag tycker vi äter mat först så kan vi äta glass efter maten. Barn i 2,5årsålder provar sitt nej eftersom vi föräldrar har så starka nej, vi bestämmer. Så när de säger nej till allt är det för att se hur starkt deras nej är, då ska vi som mamma eller pappa kliva in och bestämma. Berätta varför man tar det beslutet.

-Avleda utbrotten & sätt ord på känslorna. Vi har problem med vredesutbrott när M inte får som hon vill ex när hon vaknar och promt ska kliva upp fastän kl är natt. Hon kan bli helt hysterisk och skrika väldigt länge. Säg till barnet vilken känsla det är, "jag förstår att du blir arg / ledsen / avundsjuk och det är ok. Men (i vårt fall) jag tycker vi går upp och fikar lite så går vi och sover sedan."

-Se mellan fingrarna och välj era strider. Ibland kanske det är ok att få en glass fastän det varken är sommar eller man har ätit bra och det är mitt i veckan. Eller en kaka efter maten. Eller klättra i soffan, dricka ur dockans pipmugg, ha på sig lillesyskonets strumpor. Whatever.

-Egentid. Utan ett syskon i samma rum eller hus. Åk i väg eller skicka iväg andra halvan. Ibland med mamma ibland med pappa, utan några som helst andra människor.


Nya verktyg i vardagen! Iallafall för mig, ni kanske redan visste allt..

Som det ska vara

Efter att Melina sovit på dagarna hela veckan och sedan varit uppe till 22-tiden, sover hon nu i rätt tid ikväll.
Underbart! Båda flickorna sover när klockan slår 19, det är så värt att kämpa för riktiga rutiner. Inte bara för barnens skull utan även för oss föräldrar. Utan egentid tappar man bort varandra och förhållandet går förlorat. Det är åtminstonde min åsikt.

Idiot!

Min dag har väl varit lite hit och dit, upp och ner.
Tänkte ta bilen till dagis imorse för att sedan åka på Maxi och handla. Startade dieselvärmaren och klädde på barnen, sedan startar inte bilfan..! Andreas kom hem på lunchen och fixade bilen. Så när det blev dags att hämta Melina tog jag bilen och sedan åkte vi på maxi. Wilma sov innan vi åkte så hon som skulle ha ätit vid 14-tiden var minst sagt vrålhungrig kl 15.20 när vi åkte från maxi, så jag stannade på birsta city för att använda amningrummet där och slippa sitta i bilen och amma alternativt ha en skrikande unge i baksätet. Kommer in i amningsrummet, med Melina i handen och Wilma i famnen,  där det finns 4 fotöljer varav två är upptagna av mammor & barn, en av en pappa och en är tom. Går mot den tomma då pappan hindrar mig och påpekar att där kan jag inte sitta för "den har dom"(mamman bytte blöja). Eeh ok. Sätter mig på träbänken i fönstret lite småchockad över att han gjorde så. Han rör inte en min och visar ingen tendens på atta flytta sig. Så jag säger (tro't eller ej) vänligt "men jag ska amma så då kanske du kan flytta på dig?". Till svar får jag ett kort "det kan jag göra.", han reser sig upp och viskar något till mamman och sedan går han därifrån. Aldrig någonsin har Andreas eller våra barn fått sitta i någon fotölj om det kommer in en mamma som ska ge sitt barn mat, de behöver bara närma sig rummer så reser sig min sambo.

Roligt

K=Katarina (jag) F=Felix M=Melina

K: Vad önskar du dig i julklapp då? (frågar felix)
F: Jag vet inte..
M: Jag handla julklapp.
K: Ja, jag vet.
F: Vad sa hon?
M: Jag handla juklapp.
F: Vem har ni handlat till?
K: Jag har inte hadlat, jag vet inte.. (en liten vit lögn)
F: Melina vem har du handlat med då?
M: Pappa.
F: Vem har ni handlat till då?
M: Discha (=Felix)
K: Tyst nu Melina, säg inte mer.
F: Vad har ni köpt då?
K: Melina säg inte, det är en hemlis. Du får inte säga till Felix.
M: Bilen.. (nästan viskar)
F: Vad har ni köpt Melina?
K: Melina säg inte, du får inte berätta.
M: Bil.. En bil!

ja vad säger man... Jag kan bara skratta!

Mina fina barn

Det är mycket som pågår, mycket som borde göras och många tankar som tänks. Jag önskar att Andreas kunde vara pappaledig en dag i veckan men det tycker inte han, säger att det inte går på hans jobb. Så jag har bestämt mig för att börja jobba till våren, i mars-april. Då räknar jag med att ha slutat amma och på så vis har inte Wilma samma behov av mig utan kan lika gärna vara med pappa. Vad Andreas säger om det vet jag inte, men det känns fakitiskt inte som han har så mycket att säga till om i dagsläget. Det är såklart inte för att jag inte vill vara hemma med min bebis, utan för att jag behöver komma hemifrån på ett icke-barn-relaterat vis.

Wilma, min Wilma. Dopet var i söndags och det gick jättebra! Utan Mona hade det inte gått lika smärtfritt! Hon gjorde smörgåstårtorna, hjälpte mig att duka upp, skötte fikat och tog hand om disken. Wilma skötte sig bra i kyrkan och var sitt vanliga skoskens-jag under fikat. Och igår blev hon 4 månader. Var tar tiden vägen?! Hon sover på tok för bra för att det ska vara sant, så jag njuter varje dag/natt som hon sover bra. I fredags var vi till BVC och fick då veta att hon växer som hon ska, nojar ju över amningen till och från då hon inte känts helt nöjd. Men hon växer, 5940g och 61,5cm, jättebra! Ang sömnen så tycker jag ibland att hon sover för bra, men vår barnmorska tycker bara att jag ska njuta. Och där slutade det. Hon vaknade mer än varannan timme den natten och sov bara kortare stunder under dagarna. Men nu vet jag vad som var galet. Wilma behöver rapa, så enkelt var det! Minst en gång efter varje amning och helst någon gång däremellan. Hon har börjat spänna hela kroppen, stel och spikrak med ett gnäll, då är det oftast lite gaser på sne. Och därmed var det problemet löst och hon sover myyycket bättre igen! Hon behöver alltså inte ammas sjuhundraelva gånger varje natt, utan två.
Annars är hon bannemej den vackraste 4månaders bebisen i hela världen. Ler så fort jag tittar på henne, pratar massor och har stl 62 i kläder. Min lilla tjej! (Melina var nästan ett kilo tyngre och 3cm längre vid samma ålder)

Melina den fina är en mycket bestämd liten tös som hittar på hyss och bus varje dag. Det riktigt lyser i ögonen på henne! Hon är ca 1m lång och väger ca 14kg, drar stl 104 i byxor/klänningar och kan ha stl 98 i vissa tröjor. Var hon fått sin längd ifrån är ett mysterium, kanske fastrarna G? Pratar riktigt bra tycker jag, umgås med henne dagligen så förstår ju bättre än utomstående men hon gör sig gott och väl förstådd genom tal. Lillgammal är hon dessutom och vill gärna tillrättavisa andra och kan själv. Har humör som räcker och blir över för hela dagis, jisses! Har börjat sova hela nätter i sin säng till och från. Ibland vaknar hon och kommer in till oss vi 4-tiden, och hon vaknar alltid vid 21-22-tiden men somnar då om. Hon har slutat sova på dagarna och är oftast jääättetrött vid 18-tiden men tjurar ofta så pass att hon sällan somnar innan 19. Har humor och förstår oftast ironi och är riktigt rolig ibland. Igår när Felix ropade på henne; Melina kom! fick han till svar "Jag heter inte Melina, jag heter Alice!"

Felix - världens bästa storebror till mina flickor. Han får stå ut med mycker av sina småsystrar men är alltföroftast på bra humör ändå, mot dem. Har fått lite attityd och humör och egentligen är väl det helt normalt vid den åldern, men ibland är det påfrestande minst sagt! Hockey och innebandy minst 4 dagar i veckan - mycket skjutsning och hämtning. Men det är han värd. Otroligt duktig i skolan, åtminstone det vi ser hemma. Långsmal kille som är pappa upp i dan.


Oj, nu blev de långt..!

I min korg



Bara för mig, för att jag behöver det.
Kaffe med smak av irish cream, rooibos te, hårmask, fotmask, ansiktsmask, vit choklad med hallon, morotsmarmelad, doftljus jordgubb med texten No one shines as bright as you, tuttifrutti duschgel och skrubbvante.
Och ett kort med en väl genomtänkt text;

Vill sända några ord
en hälsning så du minns,
att lyssna på dig själv
och de behov som finns.

För bara du kan veta
vad som är bäst för dig,
när du ska ta emot
men även säga nej.

Gör vad som är gott
för både kropp och själ,
och gör det för dig själv
och oss som vill dig väl.

Du är det enda "jag"
du någonsin kommer ha,
ta därför hand om dig
så du kan få må bra!


Underbara barn!

Tack vare en otroligt snäll vän blir det äntligen av!

underBARA BARN mässan.
Har velat gå i flera år men det har aldrig blivit av. Och det var nära att det inte blir det i år heller. Även om det inte blir precis som jag tänk, så blir det ändå av och det är ju det som är det viktigaste! Nästa år ska jag lösa allt i tid så jag får min hotellweekend också. Nu har min vän fixat allt, fick biljetten i presentkorgen och boendet har hon också löst helt utan kostnad. Har precis bokat tåget och det blev ynka 130kr, perfekt för en mammaledig fattiglapp. Har jag sagt att jag älskar mitt jobb?
Egentligen ville jag att Melina skulle få åka med, men jag har inte orken till att resa själv med båda flickorna och M behöver få vara ensam med sin pappa och ha det mys. Pappa-dottermys.
Så på fredag ska jag ta tåget till huvudstaden och på lördag åker jag hem igen efter en hel dag på mässan.

Tidigare inlägg
RSS 2.0