Många tankar på samma gång

Tro det eller ej, men min underbara sambo tog med sig Wilma och åkte på sista babysimmet. Jag blev inte bara förvånad utan även otroligt stolt. ♥

Läste precis en väns blogg om hur det smärtar när man lämnar på dagis och barnet blir ledsen. F hade perioder när han var liten då han blev riktigt ledsen när man lämnade honom. Jag visste inte hur jag skulle hantera det och det var så sjukt jobbigt. Jobbigt att inte kunna skaka av sig det och jobbigt att se honom ledsen. Även om han inte är min biologiska son älskar jag honom och skulle gå genom eld för hans skull. Just då kunde jag för allt i livet inte tro att jag skulle uppleva någon värre smärta.
Att se sitt barn gråta hysteriskt, vara riktigt sjuk, eller när man saknar dom. Det är riktig smärta. Smärta jag aldrig trodde fanns. Det finns inget jag inte skulle kunna göra för mina barn (alla tre). Men när de är ledsna då raseras hela min värld. Att föda barn är ingen smärta ens i närheten av hur det känns att se sitt barn lida på ett eller annat vis.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0