Perspektiv

Ibland måste man ta ett steg tillbaka och lära sig uppskatta även de små sakerna. Inse att det inte är ett dugg synd om mig bara för att jag är förkyld. Att vakna upp till två riktigt tråkiga mail var väl inte vad jag planerat, men det har verkligen fått mig att tänka till. Glädjebeskedet att ingen får gå ofrivilligt från jobbet i höst har verkligen dränkts i den senasre skiten. Hur vissa människor bara kör över andra totalt utan att ens ge en varning. Jag blev helt förstummad. Jag trodde inte det funkade så på min arbetsplats, men det är uppenbart. De som sitter på makten utnyttjar den till fulla och skiter fullständigt i vilka dem kapar vid fotknölarna. Vem som blir lidande. Åt helvete med er!
En annan kollega genomgår något riktigt jobbigt. Jag har inte ens kunnat prata med någon om denne, frågat hur denne har det eller mår. Inte ens kunnat skriva några vänliga ord på FB. Vi har aldrig stått varandra nära, men på mitt jobb arbetar man väldigt tätt inpå varandra och lär känna vissa bättre än andra. Men just det här med sjukhus och sjukdomar är något som skrämmer skiten ur mig. Jag vet inte hur jag ska hantera det, allra mindre säga något vettigt. Det är pinsamt jag vet!

Hur som, kontentan av detta avskriveri är att TA ALDRIG NÅGOT FÖR GIVET!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0