Begravning

Jag har hört många säga att det är ett vackert, men sorgligt, avslut.
Jag tycker det var plågsamt och jobbigt. Jag har gråtit hela dagen, och det blir inge bättre. varje gång jag kommer på mig själv att tänka på henne, inser jag att jag aldrig mer kommer få träffa henne. det gör mig oerhört ledsen. obeskrivligt ledsen! och det gör fruktansvärt ont!
Jag vill bara att smärtan ska försvinna. Vet inte vad jag skulle gjort om jag inte haft andreas här. utan honom tror jag inte att jag hade klarat det. Jag förstår inte hur alla kunde le och skratta idag. det var den värsta dagen, hittills, i mitt liv.
Så var maddis där. helt fel dag att träffa henne, det gjorde verkligen saker och ting mycket svårare. Ännu något jobbigt att tackla. Men jag är ändå tacksam att hon kom, för jag vet att farmor egentligen tyckte mycket om henne. Hon var bara, precis som alla oss andra, så besviken och arg och ledsen på hur hon skötte det hela för snart 5 år sedan.


Men pappa, jag är stolt över dig.



Viola Bergkvist, vila i frid.
Jag älskar dig, farmor.


Hollywood here I come!


Jag borde bli skådis. Jag kon gråta på kommando, óch det kan jag tänka mig är svårt fölr de flesta.
Det började igår med att jag och andreas låg och busade i sängen (ja, vi busade bara!). så skulle jag skoja med honom att jag gjorde illa mig och blev ledsen. Så när jag ligger där och han frågar vad det är, varför jag är ledsen, börjar tårarna spruta på mig. Och jag var egentligen inte ledsen!   
Men men..
Midsommar var väl sådär, helt ok. vi var en sväng till Kävsta. riktigt mysigt faktiskt, så nu vill jag också ha en husvagn. och en sommarstuga. Men vi ska ta en sak i taget.
Först vill jag ha en större lägenhet eller ett hus. Vilket jag väl aldrig kommer få, då man bor med en snåljude ;) som bara ska köpa fyrhjulingar och minicrossar för pengarna!
Men jag ska vinna den kampen. :P (älskar dig)

Nu sitter jag i storlien. Himla fint här uppe på sommaren! :)
ska ta ett kort på Knugens stuga, för er som aldrig sett den! haha! Men här är det grönt och solen skiner. Har bara sovit sen vi kom, så jag vet inte om det är varmt och fåglarna kvittrar.
Nu ska vi kila ut på Le Ski och äta lite lunch/middag.

Vill påminna alla om den 28e juli! då är det FEST!

Kärlekskrank sate

Love
Kommer man någonsn bli annat?

Han är den underbaraste i världen.
Han är den som alltid äskar mig,
och jag älskar alltid honom.

Och han är ju min, föresten! Bara min och ingen annans. :)

10 månader har vi varit tillsammans, patetiskt!
kunde ha varit mycket längre.
Men se, vad som händer när man litar på ödet! ;P
2år + 10 månader. Vi är förlovade, vi bor ihop och vi älskar varandra.
kan det bli bättre? Ja, i guess. Men jag tänker inte slänga mig in i något så stort innan jag vet att det kommer funka.
Nu ska vi bara leva och må bra.
Precis som alla ni andra också ska!



Kattis + Andreas = Sant ;)

'!"#¤%&/()=

Jag är SÅ irriterad och arg och fattar inte hur vissa funkar!!!!!
Ingen säger till mig vad jag ska göra och ingen säger till mig vad jag borde göra. Ingen bestämmer med någon å mina vägnar. HATE THAT!

fuck it.

ska det alltid vara såhär?
blir det aldrig bättre?
jag orkar inte mer.
Jag orkar inte vara jag.


mitt jobb är min fristad.


första dagen med ny turlista.

ny turlista på jobbet, och ja, vad säger man om det? jag kommer inte vara hemma i sommar för jag ska jobba. skiiit! snacka om helt värdelöst!  de har sabbat varenda bra tur vi hade och gjort den ca 5 timmar längre. Jag vill inte ha en massa shoppingtid i elstockholmo varje jävla dag för då kommer jag vara urfattig inom en väldigt snar framtid! AAAAARRRRRHHHHHH!!!!!!
Men men, de får bannemej ta och höja min lön, svårare är det inte.
Kan ju inte vara meningen att man ska måsta vara hemifrån minst 12 timmar varje gång man jobbar. Kan man inte bara göra vettiga turlistor!? ska det vara så förbaskat svårt? Bara för att jag jobbar inte resebranchen, ska jag inte kunna få vara hemma med min familj mer än på mina lediga dagar då?
B U L L S H I T ! ! ! ! !
ta er i brasan era inskränkta enstöriga egocentrerade ensamvargar! skaffa er ett liv ni också!!!!

Den 28 juli kan mina närmsta vänner ta och boka upp, för då är det fest. SKRIV NER DET!
banne den som inte kommer! Mia, du får lasta över barnet på C för du ska hit!
(officiell inbjudan kommer vid ett senare skede)


Annars har det inte hänt så mycket.
Misslyckas med min satsning att vara nyttig, men det var ju knappast oväntat. Var tvungen att äta denna oreo-glass som fanns överallt i thailand (utom när man skulle smaka den, då fanns den nowhere). Burger King har ju börjat med något som heter BKool och är väääldigt likt McD's McFlurry. BKool finns i smakerna coocies and cream (oreos), eller strewberry cheesecake. Så jag unnade mig en sådan idag eftersom jag var deppad. (och när är jag inte det? :P) Den var inte så god. tycker att kakor och glass ska ätas var för sig. inte hopblandat i en bägare. Men nästa gång jag känner att jag kan äta en är det dags för den andra smaken.
McD har ju börjat med smakerna Cornetto jordgubb alt. choklad. Dessa är helt underbart goda!
Jag föredrar jordgubb, speciellt nu på sommaren. Men för er chokladdyrkande  människor passar nog chokladsmaken bättre. Prova båda, tycker jag :)
Nog pratat om glass.

Andreas har snarkat så väggen skakade. (liten överdrift, men han snarkade på bra!) men nu har han slutat så jag ska passa på att krypa till kojs innan han sätter igång igen.
sov gott.

söndag

En vanlig söndag i familjen gullinder-bergkvist. Vi har varit på birsta och shoppat.
olja till köksbordet, nya badlakan (från hemtex, hör och häpna!!), bordstabletter, glödlampor och nya löpare. inte så mycket roliga saker, tyvärr, men en hel del nödvändiga saker.
så imorgon ska jag olja in matbordet, så slipper det kanske bli en sjuhelsickes massa konstiga fläckar på det sedan.
Vi är alldeles för ofta på Birsta. det värsta är ju att vi nästan alltid handlar också.. Men men, snart är det slut med det också, så det är lika bra man passar på medan man har råd. För om vi får som vi vill, kommer vi inte ha det snart. Men man ska aldrig ska ta något för givet. det har jag minsann lärt mig!

Imorgon börjar jag figurera som mitt nya jag. Inte en massa skitmat, inte en massa chips och godis och glass. Och jag SKA börja träna igen. motionera minst 3 dagar i veckan. (ska inte överdriva, då är det upplagt för att misslyckas. dessutom har jag ju ett jobb jag måste ta hänsyn till.)
Ska äta 4-5 gånger per dag, för det ska man tydligen göra. så de borde ju inte vara något problem hoppas jag.
havregrynsgröt är ju inte ett dugg gott, men det måste jag nog börja äta också. i Thailand var det ju riktigt gott när man fick färsk frukt i, men de kommer inte jag kunna ordna här hemma. Men jag har ju äpplen jag kan pula i. :)


Jag ska blir bättre på att hitta på saker med mina vänner också. Jag ska försöka det iaf. Det är ju inte så lätt de veckor felix är hemma för då vill man ju spendera all tid med honom och andreas, men de finns ju kvar så jag ska försöka skärpa mig. har så gott som gömt mig de senaste 2 veckorna, det är ju bara idioti. då får man så himla mycket tid över till att tänka. not good.



Måsta bara säga till er som inte har en laptop, att det är hur bra som helst att ha en! att ligga i sängen o surfa är ju genialiskt! :D

Fredag den 15e

Över en vecka har gått och det börjar lätta lite, men de kommer nog aldrig bli helt bra igen. Man har vetat hela tiden att dagen ska komma, man är på något sätt både förberedd och fullt medveten om det. Ändå dimper beskedet ner med en duns och lamslår hela ens tillvaro. Jag var ju medveten om att det skulle hända, och att det var nära, men ändå hamnar jag i en situation som jag inte alls har någon som helst kontroll över och blir fullkomligt chockad. Men man kan aldrig vara så pass förberedd. Man kan inte sörja innan beskedet kommit. Man bara står där. Som om hela världen rasat samman och som om man inte hade den minsta aning om att det kanske eventuellt var ens lite nära att hända.
Jag är glag att jag han träffa henne en sista gång iallafall. Om jag inte gjort det tror jag inte att jag kunnat förlåta mig själv idag.


Annars har jag fått chockbesked idag, att folk kan vara så fräcka! trodde det bara var i böcker och på tv som det hände något dyligt. Men så får man höra att det hänt ens vän, någon som står en nära. Trodde först att det var ett dåligt skämt, sedan kunde jag inte sluta fnittra just för att det var så sjukt. Man ljuger inte om vem man är för någon man säger sig älska. Det är mytomani. Att varje dag se den personen i ögonen sedan, kan man verkligen de? nej fy och tvi vad elakt!


Jag tycker om mitt jobb. och mina arbetskamrater. Tack för att jag har underbara arbetskamrater man verkligen kan prata med! Skulle aldrig kunna jobba på en arbetsplats där man inte kan prata med varandra utöver arbetsutppgifter. Det är ju ett måste anser jag. Ibland måste man få vädra, och få åsikter från en helt utomstående person. Och ibland måste man få må dåligt, vara disträ, eller på riktigt bra humör. och ha arbetskamrater som kan stötta en, eller bara skratta med en (eller åt en om de så vill).
Men vänner är också viktiga! väldigt viktiga!
Jag vet att jag är alldeles för dålig på att höra av mig för att ses och hitta på något. Men nu har jag gett mig själv dispans (stavas det så?) sedan jag kom hem, och sedan beskedet kom. Men jag ska ta tag i det. promise. Men då är de ju en fördel om man svarar i telefon eller på smsen! nämner inga namn, antar att vissa vet ändå. ;P
Anyway. ledig måndag och onsdag om någon känner för att höra av sig och hitta på nåt. Först till kvarn! ;)

Nu ska jag åka och hämta ut mitt nya körkort.
På återseende.

tristess

Nu har jag svullat sedan jag kom hem. Nu är det dags för ändring! Har bryggt kaffe nu på morgonen och nu ska vi ut och gå, dags att bränna fett! haha!
Nej, men allvarligt. Jag har säkert gått upp två kg sedan jag kom hem och det är helt enkelt inte acceptabelt.

Allt går i perioder. Ibland mår jag bra och ibland blir allt piss. Men jag försöker att inte vara allt för jobbig. Är bara tacksam (eller vad man ska kalla det) att de blev nu när man är hemma. Men jag gruvar mig för begravningen. har aldrig varit på en förut och vill väl egentligen inte gå heller.

Det är så mycket som snurrar i mitt huvud nu, men när jag ska skriva ner det blir allt bara tomt.

Igår var vi ut till nyhamn och solade lite. var alldeles för kallt i vattnet för att bada, så vi grillade korv och åt bullar istället. riktigt mysigt hade vi. önskar att vi hade en egen stuga att åka till, eller hus att gömma sig i. Jag hatar att bo här. granne med min farmor.. eller ja, hon bodde här.. hate that. fuck it all.

den 7e juni

Så har man varit i Thailand. och kommit hem igen.
Längtade faktiskt tillbaka till vardagen, sa man fick lite rutin på saker och ting.
Men så kan man ialla fall inte jobba.

Min farmor dog igår. fick veta innan jag åkte att hon var sjuk, åkte och träffade henne men inte verkade hon sjukare än vanligt inte. Hon var pigg och glad, dock lika glömsk som vanligt. Men så blev hon riktigt sjuk i tisdags, och igår orkade hon inte mer. Hon var den bästa farmor man kan tänka sig! hon skämde bort mig och min bror, hon älskade oss och hon brydde sig verkligen om oss. Och vi älskade henne.
Nu är hon borta. Kommer aldrig glömma orden när pappa ringde, kommer aldrig glömma samtalet, aldrig glömma känslan. Den tomma känslan som bara värker i bröstet.. Min farmor!
Det spelar ingen roll hur forberedd man är, eller att man hoppas att det ska ske fort för att ens nära ska slippa plågas, så överumplas man ändå. Och det gör likförbannat lika ont! och man blir likförbannat lika ledsen.
Jag försöker lyssna på Andreas, att det var bra att det gick fort. Men hon är, eller var, nej hon är fan, min farmor och världens bästa sådan!
Vila i frid.