Äntligen (peppar peppar) ser värmen ut att komma. Just nu har vi 14 grader i skuggan och det är alldeles lagom egentligen i maj månad. Har suttit och stirrat på resor i flera veckors tid men just idag känner jag inget behöv alls. Men i höst/vinter blir det endå en resa, när och var har vi inte bestämt än..

Tro det eller ej, men min underbara sambo tog med sig Wilma och åkte på sista babysimmet. Jag blev inte bara förvånad utan även otroligt stolt. ♥

Läste precis en väns blogg om hur det smärtar när man lämnar på dagis och barnet blir ledsen. F hade perioder när han var liten då han blev riktigt ledsen när man lämnade honom. Jag visste inte hur jag skulle hantera det och det var så sjukt jobbigt. Jobbigt att inte kunna skaka av sig det och jobbigt att se honom ledsen. Även om han inte är min biologiska son älskar jag honom och skulle gå genom eld för hans skull. Just då kunde jag för allt i livet inte tro att jag skulle uppleva någon värre smärta.
Att se sitt barn gråta hysteriskt, vara riktigt sjuk, eller när man saknar dom. Det är riktig smärta. Smärta jag aldrig trodde fanns. Det finns inget jag inte skulle kunna göra för mina barn (alla tre). Men när de är ledsna då raseras hela min värld. Att föda barn är ingen smärta ens i närheten av hur det känns att se sitt barn lida på ett eller annat vis.

Sju ynka dagar kvar sedan drar jag. Igår var en tung dag hemma så jag sa (ironiskt) till A att när jag åkt kanske jag inte kommer hem igen (självklart kommer jag hem igen). Det ska bli så otroligt skönt så ni anar inte! 7 dagar, det kommer gå så fort! Jag har planer nästan varje dag och jobbar fre-sön (ska också bli skönt att komma igång där). Men att få åka iväg och bara vara jag i tre dagar, bara vara Kattis och inte mamma Kattis. (ska vi tumma på ingen barn-snack, Madde?) Jag har längtat sedan maj 2011 efter denna resa och bannemej vad jag ska shoppa!!!


För er som missat så går resan till Ullared!

Det är ingen nyhet att Melina är lång (jaja det var ett jäkla tjat). Att ha långa ben och sitta bakvänt i bilen går inte riktigt ihop. Trots att vi har en stor kombi (V70) så får Melina knäna under hakan och det är långt ifrån bekvämt. Nog för att hon alltid tyckt illa om att vara fastspänd, men nu gick det bara inte längre. För någon vecka sedan vände jag på stolen tillfälligt då jag var tvungen att byta bil en stressig morgon, men det har funkat så bra att vi inte bytte tillbaka. Helst av allt hade jag haft henne bakåt åtminstone över sommaren, men det blev som det blev. Vi kände dock att det bästa var att köpa en bilstol som är gjord för att vara framåtvänd med isofix-fäste så den håller sig på plats när hon hoppar i/ur bilen. Så förra helgen var vi på Babyproffsen och provade ut en, Britax Kidfix. Hade kollat lite på internet innan så visste att vi skulle tjäna nån 100-lapp på att beställa den. Vi hittade denna på kampanj för 1795kr hos barnvagn.se ist för 2295kr i butik.

Både jag och A har jobb som inte anpassar arbetstiden efter klämdagar mm. Röda dagar är såklart A ledig, och helger, medan jag jobbar alla dagar på året i princip. Så medan jag sitter i köket och ser alla på gatan komma hem idag efter att ha jobbat halvdag eller till och med varit ledig pga klämdag, får vi gott vänta på vår älskade sambo/pappa tills han slutat klockan 16. Surt!
Det är faktiskt en av de få nackdelarna med mitt yrke, att man inte har ledigt då andra har det. Men inte sjutton skulle jag byta jobb pga det!

När vi äntligen blir fri snön kommer regnet. Jag är så less på detta väder nu! Så länge det är sånt här väder orkar jag inte ta tag i varken promenader, träning eller kost och därmed går jag runt i den onda cirkeln och mår dåligt och tröstäter. Fuckit! känner jag bara. Är så otroligt less på att känna såhär och vara såhär, otroligt less på mig själv som aldrig tar tag i det. "det är bara att bestämma sig", jomen visst, walk a mile in my shoes säger jag bara. Melina är hemma och vaken ca 4h på eftermiddagarna och sedan är jag helt galet slut och trött. Självklart skyller jag inget på henne, tvärtom! Om jag hade varit i bättre form hade jag orkar med mer och inte alls varit lika trött i kroppen som jag idag är. Jag får skämnmas. Och tro mig, det gör jag!

Så, nu har jag spytt ur mig det. Nu ska jag tänka positivt igen. Jag hoppas allt vänder ikväll när jag ska åka på AW med härliga kollegor.

Här har ni den! Wilmas första tand.Dålig bild men den är tagen med mobilen och motivet är inte stilla precis.

Jag tycker jag ränner hit och dit hela tiden och har inte suttit vid datorn på flera dagar. Och gör jag nåt så uppdaterar jag på instagram.. knappt..
Hur som haver, det är mycket som snurrar i mitt huvud just nu, mycket att fundera på och jag tror det undermedvetet påverkar min aktivitet på bloggen. Jag kan inte säga vad det är, men tids nog kommer jag att berätta. Antingen bu eller bä. Men än så länge kommer jag nog hålla lite låg profil så det inte läcker ut för mycket till de som inte får/ska veta. Och nej, det är inte bröllop på gång. Inget ens i närheten, tyvärr..
Men jag kan avslöja att jag var till Maria och klippte mig igår. Jag kan även avslöja att det bara är en gång i mitt liv som jag lämnat en frisörstol lika nöjd. Det var i thailand när jag klippte nästintill samma frisyr för ynga 60kr inkl föning. Bild kommer!